Namn: Cecilia Pihl
Ålder: 29 (några månader till)
Bor: Stockholm
Yrke: Fotograf
Samlar på: Kärlek
Brinner för: Alla möten med fantastiska människor
Drömmer om: Att fotografera bröllop utomlands
Favoritfärg just nu: Turkos
Vilka färger får ditt bidrag i Colors by You?
Turkos, grått, vitt och aprikos, för att det är temafärger till mitt och min fästmans stundande bröllop![/caption]
Jag har nog gått från allt till prinsessa och kattskötare till journalist och härskare i universum. Ja, ungefär så. Sedan halkade jag in i träningsbranschen där jag spenderade 10 år och jobbade med allt från säljare, kostrådgivare, koordinator och receptionist. Ni kanske anar ett visst mönster av ombytlighet och utveckling? Det är en ganska korrekt bild av mig som person. Därför var det nog ingen som höjde på ögonbrynen när mitt brinnande intresse för att fotografera resulterade i att jag startade eget företag i samband med föräldraledigheten. Eller ja, i samband med att föräldraledigheten återgick till arbete snarare. En så kallad mamtrepenör som det ibland kallas. Det ordet fick mig att fundera lite. Hade jag startat företaget även om jag inte fått barn? Ärligt talat så tror jag inte det. Jag hade nog inte vågat.
Fotografering har länge varit ett stort intresse men det ”eskalerade” när jag blev mamma. Helt plötsligt hade jag en (o)frivillig modell att använda och ett gyllene tillfälle att lära mig mer. Egna experiment och webbkurser kombinerat med workshops blev min källa till kunskap. Jag insåg också hur snabbt tiden går och vilket värdefullt minne det är att ha fotografier på den lilla skatten. Mobilkameror i all ära, men jag lägger ett större värde i kvalitet framför kvantitet. Speciellt om jag vill spara bilderna i ett album eller förstora och hänga på väggen hemma. Så ja, min systemkamera följer allt som oftast med ut i vardagen på våra utflykter.
Men företagandet då, hur blev det så? Ja, det var många faktorer som spelade in. Min inre önskan, omgivningens uppmuntran, vilja att utvecklas, se ”hur duktig kan jag bli” och ”hur långt kan jag ta detta”. I kombination med ett arbete som inte gick ihop med livet som småbarnsförälder och månader hemma med min skatt, vilket gav mig tillfälle att fundera kring livet. Nya prioriteringar och en känsla av ”det är nu eller aldrig” och ”gör mer av det som gör mig glad”. Det hela låter ganska klyschigt när jag läser det, men det var så min resa såg ut. Jag har inte ångrat det en sekund, trots stunder av tvivel och ”vem tror du att du är” Varje förfrågan och varje kund som bokar mig är en bekräftelse på att jag valt rätt och jag fortsätter att sträva mot mina mål.
Jag har alltid haft inställningen att ”det löser sig” och inte varit rädd att chansa. Det var en stor fördel när jag, år 2010 valde att börja veckopendla till Stockholm från Dalarna och såsmåningom fick min sambo att ansluta och vi flyttade ner permanent 2011. Jag sa upp mig från mitt heltidsarbete i augusti 2014 och startade mitt företag samtidigt. Det gäller att våga, att testa vingarna och se vad som händer. Ta hjälp av familjen, vänner och se över vilka möjligheter som finns, snarare än hinder. Vad är det värsta som kan hända och hur kan jag rädda situationen om så sker, brukar jag tänka innan jag tar ett beslut. Än så länge har allt gått att lösa. *peppar peppar*
Varma kramar
/Cecilia