Namn: Linda Åkesson
Ålder: Nyss fyllt 27
Bor: Karlshamn, Blekinge
Gör: Inredningsdesigner, projektledare och bygger varumärken för andra bolag
Drömmer om: En roddbåt och en katt
Samlar på: Döda insekter(!), udda prylar och guldiga föremål
Favoritfärg: guld, svart och mörkblått
Om jag var med i Colors by You, skulle mina skedar få färgerna: guld, gul, mörkgrå och en dämpad mörkblå variant. Min skeduppsättning matchar mig och mitt hem helt enkelt. En härlig blandning som är barnsligt sofistikerad![/caption]
–Visste ni, att på den här auktionen får alla buda över varandra? Säger auktionsförrättaren skämtsamt till den i starten något blyga publiken i hallen. Några skrattar till, men över lag är koncentrationen hög och alla väntar med spänning på nästa föremål som ska upp på scen. Intrycken är många när jag och min bästaste bäste vän och kusin Cecilia anländer till Bellevueparken där auktionen ska hållas.
Vi kliver in i salen och en unken lukt möter oss. Gamla saker har en tendens till att inte lukta hallon liksom, men så är det bara och det har en viss charm enligt mig. Den sunkiga doften avslöjar att föremålet inte är nytt och allt som inte är nytt har varit med om någonting. Det blir ett föremål med en egen historia. Spännande.
Det viskas, mumlas och man märker snabbt att ingen vill avslöja vilken produkt de är intresserade utav. För det funkar ju så här, att vill någon annan ha en sak, så vill du också garanterat ha det även om du egentligen inte är så intresserad av just det föremålet. Det är psykologiskt. Efterfrågan skapar åtgång. Som att jämföra med en burk pålägg som är full med till exempel kokt medvurst, alla kring bordet nästan slåss om den i början, men sedan, när det bara ligger en ynka skiva kvar på botten av burken, så är det ingen som vill ha den längre.
–500, 600, 650, 700. 700? Första, andra, tredje, klubban höjs och PANG. Såld. Utroparen har inlevelse från början till slut och det är svårt att inte dras med i matchen. Sist jag var på auktion var för många herrans år sedan, i Mörrums klubbstuga tillsammans med pappa, farfar och syster. Tror att jag bara var 12 år. De känslorna jag hade då, var detsamma nu. Auktion ÄR kul.
Det fanns flera vackra målningar/litografier från bla Madeleine Pyk och Bruno Liljefors.
–Titta vilka färger! Utbrister utroparn. När mattornas rolls royce, en Nain, visas upp så tappar man hakan av förtjusning. Jag har själv en gigantisk Nain hemma, men då lite mer av typen bruksmatta. Alltså, lite tjockare matta och med mindre silkestrådar i sig. Men ack så vacker. Auktionsförrättaren berättar för publiken att den exklusiva handknutna Nainmattan har tillverkats i staden Nain som ligger öster om staden Isfahan i Iran. Just detta exemplar är unikt och har ett värde på minst 140.000 kr. På ett skickligt sätt får han utgångspriset 70.000 att låta som rea på rusta. Det är tyst i publiken och han frågar om det finns någon som i alla fall är intresserad av objektet.
–Den är för stor! Ropar någon.
–Är den för stor? Bygg ut! Kontrar utropa´rn.
–30.000 kan jag ge. Hojtar en annan.
Jag är otroligt fascinerad av mattor. Stora mattor. Och när de släpade fram den gudomliga skapelsen så får jag hålla hårt i min kundlapp. Inte vifta. Alla köp är bindande. Och jag hade inte budgeterat att dra hem en matta för 30.000. Skulle jag gjort det, hade jag och mattan garanterat blivit utslängda från huset av en förgrymmad sambo. Och jag hade fått sova under bar himmel inrullad i mattan för att få värme. Värt det? Nästan.
Mattornas Rolls Royce säljs för 36.000 kr. Vilket fynd! Det gör ont i hjärtat att se den vikas ihop och bäras i väg.
–Gode Gud. Viskar Cissi och följer mattan med blicken.
Denna gången kom både jag och min kusin hem tomhänta från auktionen, men vänta ni, nästa gång växlar vi upp.
/Linda
]]>