COLORS BY YOU 2014
Gästbloggare: Charlie Norrman
Gör: Illustratör/grafisk formgivare, författare, musiker och arkitekt
Drömmer om: Livet
Skriver: Om inspiration, och keramik, har skrivit två böcker om drejning
Samlar på: Husdrömmar
Längtar efter: Nästa möte[/caption]
Det brukar vara några av de vanligaste frågorna man kan få från någon som befinner sig i en situation som är kopplad till att uttrycka något. Det kan vara att ordna en fest, möblera och inreda ett rum, ordna en överraskning eller skapa något själv. Själva händelsen som sådan brukar ju bli recenserad av de som blir bjudna på festen, ska bo i rummet osv.
Förväntningarna kan alltså tolkas som höga, och högst förväntan har jag oftast på mig själv, vilket kan leda till att jag hoppar av och inte tror att jag kan leva upp till så höga krav. För jag vill ju också vara originell, inte någon medelmåtta! Nej, mer än så tycker jag att jag har rätt att förvänta mig av mig själv!? ”Är det bra, eller?”
Så om vi börjar med något om hur hjärnan fungerar…
Vi människor är vanedjur, vi upprepar det vi känner oss säkra i. Jag äter ungefär samma frukost varje morgon, sitter på samma plats i köket, går samma väg till jobbet, gymmet eller studierna, har en favoritplats på bussen eller tåget, tittar i samma skyltfönster i stan, lyssnar på samma låtar i mobilen, springer samma runda, går på samma gym, ser samma serier…
Dagarna kan kännas ganska enformiga och trista då. Har livet inte mer att erbjuda? För att försvara min tristess skyller jag på att jag bor i fel stad, har fel karl/kvinna/vänner, fel utbildning, fel jobb, är för tjock, för smal, för lång, för kort… Om jag hade gått på konstskola, bott i Paris eller New York, sett lite bättre ut, inte haft den där virveln bak i nacken… Oj vad jag skulle ha åstadkommit då!
Jag tror alltså att allt ligger bortom mig själv, att jag är på fel plats, väljer fel, kanske inte är tillräckligt intressant? Så vad kan jag göra?
Bryt mönstret
Gör dig uppmärksam på detaljer! Nästa gång du gör det du brukar göra så fundera på vad det är som finns vid sidan av det som du gör/ser, alltså vid sidan av det du brukar göra. Vilka andra möjligheter finns här? Vad händer om jag istället sitter på den där platsen när jag äter frukost, provar en annan ost, lyssnar på en annan podcast, läser någon del i tidningen där jag inte brukar botanisera?
Vilka ljud omger mig? Den här yoghurten som jag annars alltid gått förbi var ju faktiskt riktigt god! Jag hör faktiskt fåglar där ute! Intressant människa som pratade i den där kanalen! Nu sitter jag på en annan plats i bussen…
Varje gång jag bryter ett mönster och gör något som medvetandet inte känner igen så byggs hjärnan ut med nya erfarenheter och kunskaper. Nya situationer, tankar och händelser triggar mina sinnen att vara på sin vakt för att värdera händelsen för att se till att du kommer helskinnad fram till dit eller det du är på väg till.
Alltså: Gör dig vaken och alert på de små signaler som finns runt dig, men som inte låter så mycket och inte ropar på så mycket uppmärksamhet. Livet finns där du står och är just nu. Lyssna, smaka, lukta, känn, se förbi det du tycker dig se. Det är bara du som ser världen på ditt sätt. Vi kanske kan tro att de flesta människor upplever ungefär samma saker som jag själv gör?
Om du har läst en bok och sen ser filmatiseringen av den boken så kanske du reagerar på att karaktärerna i boken (som du upplevde dem) inte överensstämmer med vad regissören tar fasta på. Du har gjort bilder av texten och de beskrivna personerna har du gjort till människor med utseenden och beteenden, allt insatt i en rumslighet som är en miljö med hus, vägar, landskap, möjligheter, hot, rädslor, kärlek, längtan osv.
Men det är bara du som ser just din miljö, ditt landskap, dina karaktärer. Det är dina referenser i form av tidigare erfarenheter som formar din berättelse.
Det är alltså värt att satsa på det som just du ser eftersom det är unikt och ingen annan vet det förrän du berättar det. Och det kan ske i en serieform, en målning, ett manus till en bok, en pjäs, en live performance, en app i telefonen, en stol, en inredning, en färg…
”Det kan ju vara så att du egentligen är bäst på det som du ännu inte har provat…”
Inspiration
Att träna sig att se möjligheter i stället för motstånd. Sätt fart på fantasin. Vad är möjligt och inte möjligt? Vem bestämmer det? Möjligtvis du? Vad är det som hindrar dig?
Ta ett föremål i din närhet, vad som helst. Det kan vara ett konstruerat föremål som en gaffel, en kniv, en sked etc. Kan föremålet sättas in i ett annat sammanhang och få en annan betydelse/funktion? Kan det bli ett smycke, ett armband, en lampfot, en ljuskrona… Vad kan du göra med en kvist, ett kvitto, en hårnål, en sten etc. Det är bara du själv som är begränsningen för din egen fantasi.
Ett vanligt problem är att jag vill efterlikna något jag redan tycker om och kanske därför känner igen det i mig själv, mina vanor alltså. Tänk på det när du tar tag i tävlingsuppgiften. Finns inte redan alla färger, finns inte redan alla skedar någon kan vilja tycka om? Så kanske din hjärna vill tänka. Finns något jag kan titta på, som jag redan tycker om…
Det är inget fel att gå den vägen men prova också att gå en annan väg där du inte alls är lika ”säker”. Det kan ju vara så att du egentligen är bäst på det som du ännu inte har provat. Om du väljer det som du själv tycker bäst om så blir du kanske besviken på att responsen inte blev det du tänkte.
Prova ibland något annat för att se hur det upplevs. Fråga dina vänner ärligt vad de tycker! Be att få feedback! Mycket av skapande handlar om kunskaper, erfarenheter och mod. Om du inte vågar, hur ska du då kunna utvecklas.
Mod handlar också om att våga misslyckas. Det är av misslyckanden som jag lärt mig något och kommit vidare, hör man många säga som blivit etablerade och vågar berätta hur de har sökt, tvekat, ängslats – men ändå inte gett upp!
Som lärare på en konstskola bad jag en elev som efter en uppgift inte var nöjd med sitt arbete, som under genomgången satt på väggen, att berätta varför hon inte var nöjd. Hon beskrev det som att hon inte kom någon vart med lösningen. Jag frågade om hon hade andra skisser på en annan typ av lösning. Hon svarade att det hade hon.
– Kan du sätta upp det på väggen?
– Nej, jag tycker inte att det är bra.
– Okej, men vi är ju här för att lära oss diskutera och argumentera utifrån olika perspektiv vad som är det ena och det andra!
Hon satte upp sina skisser. Efter en diskussion i klassen, med allt som nu satt på väggen, var det just hennes alternativ, de som hon inte ville visa, som fick högsta poäng av kamraterna. Hur kom det nu sig?
Hon sa att det som hon nu satt upp, hennes alternativ, var ett annat och annorlunda sätt för henne att lösa ett problem, något som hon själv inte hade gjort tidigare och därmed inte hade något förhållningssätt till. Det var nytt.
Hade hon nekat till att sätta upp det hon själv inte tyckte vara tillräckligt bra hade hon aldrig fått reda på att det var det bästa förslaget!
Lycka till nu 🙂
Charlie Norrman
Hårnacka i mars 2014]]>